Hur vet man vad som är rätt?

Ena stunden är man glad och känner att inget tynger ner en. Man vägrar erkänna att man skulle vara olycklig eller det minsta besviken på något eller någon. I ens värld är himlen alltid lika blå och gräset alltid lika grönt, precis som man föreställt och som man alltid läser ur sagoböcker. Men en dag får någon en att inse hur falskt allt är. Att problem dyker upp hela tiden och att saker som man inte störde sig på innan plötsligt blir ett irritationsproblem. Dagen blir något att fokusera på för stunden, svårt att fokusera framåt och att tänka bakåt. Hur mycket man än intalar sig själv att man klarar det så vet man innerst inne att något måste komma ut. Något måste offras för att styrkan ska finnas. Hur väljer man vad man ska offra, vad väljer man att vara det viktigaste. Att välja mellan ungdomsproblem som ingen annan klassar som problem eller faktiskt slänga allt åt sidan och vara vuxen, veta hur allt ska vara och inte tryckas ner för minsta lilla. Jag är kluven eller med ett finare ord ambivalent.

Jag sitter och funderar på vad jag egentligen vill bli när jag pluggat klart.
Journalist av vilket slag?
jobb på en pr-byrå? informatör?
reporter? radiopratare? debattör?
har två år att tänka såklart eller hela livet egentligen...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0