6/8-7/8-2011



Pride var så jävla glädjefyllt och solen sken så extremt mycket. Stod mitt i massan och kunde inte sluta le, fick liksom ont i kinderna tillslut. Sjukt mycket jubel, musik och kärlek. Tror att någon klistrade fast ett leende på mig som jag inte fått bort än. Stockholm är väl ganska bra, ändå.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0