lovisahc

Ibland, särskilt kring den här tiden i månaden får jag brutala gråtattacker. Det kan vara ganska skönt efteråt men det är ju ändå ganska hopplöst? Kan sitta och bara tjuta rakt ut, inne hos mig alltså, aldrig framför någon annan. Sen går de över, borstar tänderna.. Då jävlar startar det igen. Helt hysteriskt, frenetiskt, galet gråt. Men känns ju bra sen, faktiskt. Tömma tårkanalen, alla obetydelsefulla känslorna och sen vara återhämtad. Varför fungerar jag så? Jag är ju inte depp i allmänhet, skapligt lycklig och lottad tjej!