King Kong

När jag var 14 år såg jag king kong för första och sista gången. Min king-kong-upplevelse är något som mamma och jimmy ständigt påminner mig om och hånnar mig för. När king kong i slutet klättrar upp på world trade center och alla skjuter på honom... då brast det för mig. Jag låg helt förstörd i mammas knä, gråtandes eller snarare illtjutandes och snorig och skrek "JAG VILL INTE ATT HAN SKA DÖÖÖÖÖ!". Detta var pga att han var olyckligt kär i den vackra kvinnan och nu blev hans öde att dö. Efter att det var människorna som tog honom till stan från början. Har ingen aning varför jag blev så extremt ledsen men har inte ens funderat på att se king kong igen. och mobbningen lär jag få utstå till begynnelsens slut.
och förut råkade jag säga att apan i Apernas planet (revolution) var söt.
vad fan är de med mig och apor? hemlig kärlek? apfetisch?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0