Västervik

A då var jag hemma. Ja ni ser rätt. Det är en dag för tidigt... Men vad ska man göra när Gunnar, Lysingsbadets ägare kommer och ber oss dra. Ja då står man där snopen och packar ihop allt i spöregn. Någon protest om det verkligen var vi som väsnades han vi ju inte göra. Tack sepebönder som slog upp sitt tält nära oss och som lät hela natten (då vi låg packade som sillar och susade sött). Annars hade jag trevligt, inget direkt  spåraparty om säger så, vet inte om jag kände för det i efterhand heller. Men som sagt jag hade två trevliga dagar. Nu känner jag för att dö lite i min säng och sedan vakna upp när solen börjat skina. Bilder kanske kommer.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0